Förord till Ordbok Esperanto – Svenska

Bakgrund

Sedan år 1954 har funnits Esperantisk – Svensk ordbok skriven av Paul Nylén. Dessutom har den mindre Lilla Esperanto-ordboken, utformad av Ebbe Vilborg funnits sedan 1958. Det är en kombinerad ordbok svenska–esperanto och esperanto–svenska. En ny upplaga av denna kom ut 1999 och en reviderad upplaga 2016. Från Svenska till esperanto framtogs 1934 Svensk – Esperantisk ordbok av Sam Jansson, Frits Lindén och Birger Gerdman. Sedan 1992 finns Ordbok Svenska – Esperanto utformad av Ebbe Vilborg. Denna har sedan 2001 också funnits i en nätapplikation.

Esperantisten och tidigare ordförande i Svenska Esperantoförbundet Roland Lindblom hade ambition att ge ut en ny stor ordbok esperanto–svenska, som kunde ersätta Paul Nyléns något föråldrade ordbok. Med hjälp av Roland Larsson sammanställde han under många år ett stort material till den nya ordboken. Roland Lindblom avled emellertid i början av 2016, innan arbetet var slutfört.

Det efterlämnade ordboksmaterialet samlades ihop och sorterades av Ulla Luin och Kerstin Rohdin. Sedan under hösten 2016 tog Leif Nordenstorm initiativ till att förverkliga Roland Lindbloms ambition och skannade grundarbetet. I början av 2017 startade sedan arbetet med att skriva in materialet i ordbehandlingsprogram. Till detta anslöt sig efterhand Anders Sundman, Martin Häggström, Magnus Sundman, Bengt Hedlund, Carl-Olof Selenius och Olof Pettersson. Ett regelverk för hur orden skulle inskrivas togs fram av Martin Häggström. Uppgiften att omvandla den digitala texten till ett underlag för en tryckt ordbok och till en nätordbok åtog sig Andreas Nordström.

Till grund för den nya ordboken ligger således Roland Lindbloms grundarbete. Det består till största delen av handskrivna manuskript av varierande kvalitet. Redan vid inskrivningsarbetet var man tvungen att göra många kompletteringar och korrigeringar. Sedan vidtog ett omfattande granskningsarbete, där kontroll och kompletteringar gjordes med hjälp av andra välrenommerade esperanto-ordböcker. Detta granskningsarbete har främst gjorts av Martin Häggström och Bengt Hedlund. Resultatet av arbetet har blivit Ordbok Esperanto – Svenska.

Redan i början av arbetet med Ordbok Esperanto – Svenska gjordes en testversion till en nätapplikation, vilken efterhand förbättrades. Testversionen kombinerades senare med nätapplikationen för Ordbok Svenska – Esperanto. År 2023 utkom nätapplikationen Nätordböcker Svenska <> Esperanto, framtagen av Andreas Nordström. I denna nätapplikation kan man söka i båda ordböckerna.

Ordurval

Vid inskrivningen av orden och efterföljande granskning bestämdes vilka ord som ska vara med. Ordurvalet har baserats på i första hand Plena Ilustrita Vortaro (PIV), Reta Vortaro (ReVo), Bildvortaro en Esperanto och artiklar i Wikipedia. För datorord har även Komputeko och Komputada leksikono använts. Dessutom har Plena Manlibro de Esperanta Gramatiko (PMEG) varit till hjälp. Exempelmeningar har till stor del tagits från textsamlingen Tekstaro de Esperanto. Med undantag av egennamn har i princip alla rotord som finns i PIV tagits med, under förutsättning att de inte har ansetts vara direkt felaktiga eller helt arkaiserade. För övrigt har bemödats att få med ord som speglar moderna förhållanden, och där har artiklar på Wikipedias esperanto-sidor (Vikipedio) varit till stor hjälp.

För egennamn är ordurvalet kraftigt begränsat. Personnamn finns med främst för gudar, religionsbildare och vissa vetenskapsmän och liknande, vars namn kommit att ingå i sammansättningar. Geografiska namn har främst tagits med för självständiga länder och deras huvudstäder, självstyrande områden, storstäder (ungefär mer än 5 miljoner invånare), internationellt viktiga städer, delstater och liknande i stora länder (främst USA, Canada, Brasilien, Tyskland, Indien, Kina, Australien). Även de stora haven och de på Jorden största floderna, sjöarna, bergen, öknarna m.m. har tagits med. Vid urvalet har viss övervikt gjorts för geografiska namn som ligger i eller nära svenskspråkigt område, och därför har bland annat svenska och finska historiska landskap tagits med.

Esperantoform av det vetenskapliga namnet har angetts för vanliga och välkända arter, varav främst på ryggsträngsdjur och blomväxter som finns i Norden. Dessa namn har konsekvent baserats på de vetenskapliga namnen, se avsnittet Biologiska namn nedan.

Struktur på innehållet

Ordbok Esperanto – Svenska är organiserad efter rotord i bokstavsordning, och under rotorden står med dem sammansatta ord. De sammansatta orden står under det rotord som de har bedömts ha mest anknytning till, men en del ord finns under flera rotord. Samtliga ord eller uttryck på esperanto, som är skrivna i rak fet stil, är sökbara i nätapplikationen.

Informationen för ett esperantoord kan innehålla diverse märkningar för grammatiska funktioner, olika betydelser och ämnestillhörighet. För vissa ord med flera grammatiska funktioner åtskiljs dessa med romerska siffror i fet stil. Med vanliga siffror i fet stil åtskiljs olika betydelser för ett ord, och detta görs främst då betydelserna översätts till olika svenska ord. I en del fall har betydelserna angetts som olika rotord för att undvika sammanblandning. Det görs speciellt då betydelserna helt saknar samband eller om det finns flera sammansatta ord under de olika betydelserna.

Grammatiska märkningar anges inom hakparentes. För verb anges om de är transitiva eller intransitiva. En del verb kan ha båda funktionerna, och då dessa har klart olika betydelser anges de för respektive betydelse, men för övrigt anges oftast endast märkningen för den vanligaste funktionen. Följande märkningar används:

Övriga grammatiska märkningar anges endast då det anses betydelsefullt. Följande märkningar används:

Märkning för ämnesgrupp, bestående av tre bokstäver inom parentes, görs för en del ord. Följande tjugo märkningar används, vilka kan delas in i fyra huvudgrupper:

Fyra märkningar avser speciell språklig tillhörighet:

Fem märkningar avser biologisk tillhörighet:

Sex märkningar avser andra vetenskapsområden:

Fem märkningar avser kulturell tillhörighet eller aktivitet:

Översättningar, vilka görs separat för de olika betydelserna, följer efter ett esperantoord och eventuella märkningar. För ord med medicinsk märkning eller någon av de biologiska märkningarna anges oftast det vetenskapliga namnet i kursiv stil inom parentes. Därefter följer en eller flera svenska översättningar i normal stil. Inom parentes finns ofta sedan ytterligare förklaring på svenska. Förklaringar inklusive märkningar visas med brun textfärg. Ibland, då ingen bra svensk översättning finns, ges endast förklaring.

Hänvisningar till andra esperantoord förekommer ofta inom parentes efter den svenska översättningen och eventuell förklaring. Först är det en beteckning för typ av hänvisning och sedan kommer hänvisningsordet. Om hänvisningsordet är skrivet i fet kursiv stil med blå textfärg, finns det som uppslagsord på annan plats i ordboken, om inte är det skrivet i rak fet stil. Fyra typer av hänvisningar finns:

Den första typen av hänvisning kan göras från esperantoord som inte har översatts och behöver då inte vara inom parentes.

Exempel på hur esperantoordet används ges ibland. Det görs innan nästa ord, och oftast i form av en hel mening. Exemplet är skrivet i fet kursiv stil och den efterföljande svenska översättningen i normal stil.

Biologiska namn

I PIV finns trivialnamn på esperanto endast för några välkända biologiska arter, främst djur. För ytterligare en del andra arter finns det esperanto-namn, som bildats från de vetenskapliga namnen. Denna senare namnsättning är dock inte alltid helt konsekvent, och ännu mindre konsekvent är den ofta i andra esperanto-verk.

En ambition i denna ordbok är att ge esperantonamn för ett ganska stort antal nordeuropeiska arter, alltså även för sådana som inte finns i namngivna i andra esperantoordböcker. Utgångspunkten har varit att esperanto-namnet endast ska utgöra ett språkligt praktiskt komplement till det vetenskapliga namnet, och konsekvent ansluta till detta. I de fall arten även finns namngiven i PIV, har det ibland uppstått skillnad i stavningen av esperanto-namnet, eftersom PIV inte har tillämpat helt samma och helt konsekventa principer. I dessa fall har PIVs namnform angetts som sämre alternativ. Arter för vilka det finns trivialnamn anges detta som ett likvärdigt alternativ till esperantoformen av det vetenskapliga namnet.

Det vetenskapliga artnamnet består av ett släktnamn och ett artepitet. Det är ett namn i latinsk form, men kan ha grekiskt eller annat ursprung. Släktnamnet är ett ord som kan behandlas som ett latinskt substantiv i nominativ singular. De vetenskapliga namnen för biologiska familjer och ordningar baseras oftast på ett släktnamn, men på stammen i ordets genitivform, där stavningen ibland inte helt överensstämmer med den för släktnamnet.

Esperantoformen av släktnamnet bildas från det vetenskapliga släktnamnet enligt vissa transkriptionsregler, och det som kan betraktas som latinsk ändelse ersätts med esperantos substantivändelse o. Stavningen av släktnamnet har främst transkriberats enligt de principer som föreslagits av La Rondo de Esperantistaj Flaŭristoj (REF), men utan deras inkludering av latinska ändelser i esperanto-namnet. Deras principer finns beskrivna i Plur-lingva nomaro de sovaĝaj plantoj en Eŭropo, och innebär ett de latinska grundorden inte skrivs om mer än nödvändigt, när stavningen följer vad som är i enlighet med normalt uttal på esperanto. Följande transkribering har använts:

ae → e; aë → ae; au → aŭ; c framför e, i, y, ae, oe → c; cc framför e, i, y, ae, oe → kc; ch → ĥ; ck → k; c och cc i övriga fall → k; eu → eŭ: oe → e; oë → oe; ou → oŭ; ph → f; qu → kv; sch → ŝ; sh → ŝ; ts → c; tsch → ĉ; w → v; x → ks men i ordslut → k; y → i men i ords början → j; h bortfaller före och efter konsonanter men för c, p och s enligt ovan; dubbla bokstäver görs till enkel bokstav förutom för cc enligt ovan.

I esperanto utgår man traditionellt från genitivstammen även för en del släktnamn. Detta gäller främst för en del latinska släktnamn som slutar på s, er och on. Exempelvis de vetenskapliga släktnamnen Iris och Accipiter och Monodon blir på esperanto irido, akcipitro och monodonto respektive.

I ordboken blir släktnamnen i de flesta fall som i PIV. Undantag beror, dels på att reglerna har tillämpats konsekvent, men främst på att PIV oftast transkriberar vissa latinska bokstavskombinationer på annat sätt. En vanligt förekommande avvikelse är att den här ordboken transkriberar latinets ch med ĥ, medan PIV oftast har k. Dessutom behålls alltid latinets s, medan PIV oftast transkriberar med z, då s står mellan vokaler. Även bokstavskombinationen ai, ei, oi, gu, ku behålls, medan PIV ofta transkriberar respektive kombination med aj, ej, oj, gv, kv.

Esperantonamn för familjer och ordningar i den taxonomiska klassificeringen följer formen på det vetenskapliga namnet enligt de transkriptionsregler som ovan angetts för släktnamn. För familjer ersätts den botaniska vetenskapliga ändelsen aceae med acoj och den zoologiska idae med edoj.

I ordboken har medtagits ord i huvudnivåerna i den taxonomiska klassificeringen dvs. art, släkte, familj, ordning, klass, fylum (stam och division), rike och domän. Endast i undantagsfall har ord i mellannivåerna medtagits. Namnen för familjer och högre kan ibland avvika från PIV på grund av att den vetenskapliga namnformen konsekvent ligger till grund. Familjer etc. har placerats under rotordet för respektive typsläkte även när esperanto-stavningen indikerar att de skulle vara egna rotord. Således har hirundinedoj (familjen svalor) placerats under rotordet hirundo (släktet svalor).

Det vetenskapliga artepitetet är ett ord som kan behandlas som ett latinskt ord, även om det kan ha annat ursprung. Det kan vara ett adjektiv eller ett substantiv i nominativ eller genitiv. Esperantoformen av artepitetet är ett adjektiv som är en översättning av det latinska ordet. I de fall där en översättning inte är lämplig har det latinska ordet anpassats som ett adjektiv på esperanto. För översättningen har valts den enklaste esperanto-formen som ger ordets grundbetydelse. Ibland har dock olika grammatiska ändelser och affix på esperanto ansetts nödvändiga, främst för att skilja på översättningarna av olika latinsk-grekiska epitet.

För att välja ut nordeuropeiska arter har använts Artdatabanken och diverse Wikipedia-artiklar. Som hjälp för att översätta och namnge esperantoformer för artepiteten har främst använts: Helm Dictionary of Scientific Bird Names, Växternas namn, och AI-tjänsterna Google Gemini, Microsoft Copilot och ChatGPT. Under https://ordboken.esperanto.se/epitetoj_eosv.html har listats de vetenskapliga artepitet som använts och deras översättning till esperanto.

För de zoologiska artnamn, där artepitetet är detsamma som släktnamnet, har ingen esperantoform angetts för artepitetet. I dessa fall har arten angetts som betydelse 2 av släktnamnet.

Artnamnen har angetts enligt den vanligaste ordföljden i esperanto, dvs med artepitet före släktnamnet. Den vetenskapliga ordningen med släktnamnet först (i text med versal) kan dock vara lämpligare, vilket speciellt gäller om man också vill använda ett annat beskrivande adjektiv, t.ex. ”bela Anemono boska” (en vacker vitsippa).

För växter är det vanligt att samma benämning används för den del som främst är av intresse och för själva arten. Exempelvis används trivialnamnet terpomo (potatis) både för den ätbara rotfrukten och för själva arten. I sådana fall har den intressanta delen fått betydelse 1 och växten betydelse 2.

Folknamn

För invånare i land, vars namn baseras på folkgrupp, är det vanligt att samma benämning används för personer från den folkgruppen som på invånare i landet. Detta gäller för esperanto och i ännu högre grad för svenska. I den här ordboken har dock på esperanto gjorts konsekvent skillnad mellan etnisk grupp och invånare i land. Exempelvis benämns etnisk svensk (dvs. person med svenskspråkigt ursprung) på esperanto för svedo, medan invånare i Sverige benämns för svediano.