Förord
[ Texten här är från den tryckta upplagan av ordboken (1992), men har anpassats för nätordboken. Angående förkortningslistan: förkortningarna förklaras också i nätversionen genom en popup-ruta när man för pekaren över en förkortning med prickad understrykning. I mobilläge visas istället en lista på aktuella förkortningar under sökresultatet. ]
En ny utförlig ordbok från svenska till esperanto har i flera decennier varit ett önskemål inom den svenska esperantorörelsen. Den gamla ordboken av Jansson-Lindén-Gerdman kompletterades 1975 med Supplement till Svensk-esperantisk ordbok; den snabba utvecklingen inom båda språken gjorde emellertid en fullständig omarbetning nödvändig. Manuskriptet var i huvudsak avslutat i början av 80-talet. På grund av främst tekniska orsaker drog emellertid färdigställandet ut på tiden. Den långa tidsutdräkten har naturligtvis inneburit en nackdel, i synnerhet som åtskilliga nya språkliga hjälpmedel publicerades under det gångna decenniet. En del nödvändiga ändringar och tillägg infördes vid en revision av korrekturet 1990–91.
En ordbok av detta format är egentligen inte ett enmansjobb. Under arbetets gång har jag varit lycklig nog att få mängder med förslag och påpekanden, för vilka jag här uttrycker min tacksamhet. Sven Alexandersson, Derk Dam, Roland Lindblom, Franko Luin och Oskar Svantesson har under olika faser av arbetet lämnat värdefullt stöd.
Ordboken omfattar inemot 50 000 uppslagsord. Min strävan har varit att täcka det moderna svenska ordförrådet och dessutom ta med facktermer som kan anses vara av allmänt intresse. Mycket arbete har lagts ned på fraseologi och fasta uttryck.
Huvudkällan för esperantoorden har varit Plena Ilustrita Vortaro (1981). De ord som ej återfinns i denna eller dess supplement har markerats med en ring; en lista över dessa ord finns i Lexikografiskt bihang nedan. [De ord som numera finns i PIV är dock borttagna ur listan.] De (ytterst få) ord som föreslås av ordboksförfattaren har markerats med ev. (= eventuellt, inte ’evitinda’!). För facktermer har jag utnyttjat de få svensk-esperantiska terminologier vi har (elektroteknisk av Alexandersson, byggnadsteknisk av Moberg, järnvägstermer av Bengtsson, fåglar och träd av Markheden, matematisk av Kiselman). Här återstår emellertid det mesta att göra, och det vore önskvärt att våra fackmän inte bara sysslade med terminologi på det internationella planet utan också uppmärksammade kopplingen till modersmålet. I övrigt har även här Plena Ilustrita Vortaro varit vägledande; efter publicerandet av Esperanta Bildvortaro (1988) har hänsyn tagits även till denna. Jag har dessutom haft tillgång till en stor del av de internationellt använda fackordböckerna; nämnas bör främst Briano (musik), Clissold (sjötermer), Duncan (kemi), Munniksma (ekonomi och handel), Münnich (datatermer), Ujlaky-Nagy (sport).
Det återstår att hoppas att verket i föreliggande skick åtminstone i stort kommer att motsvara de förväntningar som ställs på det. I en ständigt föränderlig värld riskerar en ordbok att vara föråldrad redan när den utkommer. Kanske kan den moderna tekniken medverka till att våra ordböcker i framtiden kan publiceras med kortare intervaller och på så sätt hålla det aktuella ordförrådet tillgängligt för språkbrukarna.
Göteborg, våren 1992
Ebbe Vilborg
Bruksanvisning
Ordurval
Om ordbokens omfång och allmänna inriktning, se ovan i förordet.
En stor mängd sammansättningar har upptagits. Emellertid är det omöjligt att registrera alla esperantos möjligheter i detta avseende. För fågelbur ges översättningen ’birdokaĝo’, men ’birdkaĝo’, ’birda kaĝo’ och ’kaĝo de birdo’ är språkligt sett lika möjliga. Om man önskar bilda en ny sammansättning kan man använda de i ordboken upptagna som mönster. Ordboken är inte planerad att fungera som en synonymordbok. Om man vill variera uttrycken vid översättning till esperanto kan det därför löna sig att slå upp flera svenska ord med snarlik betydelse.
De s k litterära orden (huvudsakligen ersättare för mal-ord) finns medtagna i ordboken men har försetts med aslerisk (*). I sammanhang där dessa ord används som tekniska termer eller som vardagsord har dock asterisk inte utsatts. Ord inom parentes med asterisk (se t ex under 2 få) är i praktiken obrukliga och har medtagits bara i upplysningssyfte.
Vad personnamn beträffar har medtagits bara ett fåtal förnamn, som har beprövade esperantoformer. Vid de kvinnliga namnen anges som ändelse såväl -o som -a. — Av geografiska namn finns följande kategorier representerade:
- länders namn (i förekommande fall anges både -ujo och -io, även -lando, om denna form är i bruk);
- landskapsnamn (i allmänhet anslutna till motsvarande latinska former);
- namn på vissa större städer, om vedertagen esperantoform finns;
- namn på hav och (i enstaka fall) namn på vattendrag och bergskedjor.
Språkbruk
På några punkter är språkbruket ännu så vacklande, att ordboken inte kan betraktas som normerande. Här måste användaren själv välja det uttryckssätt som tycks honom/henne lämpligast. De viktigaste fallen är:
- Problemet -ata/-ita. Jag stödjer mig på Zamenhofs uttalande i Unua Libro (Internationell Språk, sid. 37): ”Alla passiva former bildas af det gifna verbets passiva presensparticip och motsvarande former av ordet est-” och skriver alltså esti -ata i infinitiv och normalt estis -ata i preteritum. De s.k. itisterna måste här själva byta ut -ata mot -ita (och gör det säkert gärna!)
- Bruket av den bestämda artikeln, särskilt vid geografiska namn av typen Nigra Maro. Dessa står utan artikel i ordboken.
- Alternativen ĥ/k. Här har i allmänhet den form valts, som föredras i Plena Ilustrita Vortaro (1981). Den alternativa formen ges ofta inom klammer.
- Bruket av stor bokstav i andra ord än egennamn. I Sverige skriver vi traditionellt veckodagars och månaders namn med liten bokstav; ordboken bryter inte med denna tradition. Jag har – med tvekan – skrivit Esperanto men låtit avledningarna stå med liten bokstav.
Anvisningar
Uppslagsorden står i alfabetisk ordning.
När flera ordklasser finns representerade under ett och samma uppslagsord, markeras dessa med fet romersk siffra. Transitiva, intransitiva och reflexiva verb behandlas därvid som olika ordklasser. När ytterligare indelning behöver göras används fet versal (A, B etc), se t ex sticka A (sb) …, B (vb) I (tr)… II (itr)… III (rfl) … Vid verb som kan vara både transitiva och intransitiva har samtliga exempel med betonad partikel ofta sammanförts till en särskild avdelning, se t ex sticka IV (m. bet. part.)… Delbetydelserna numreras med feta arabiska siffror.
Vad beträffar räkneorden bör man känna till, att särskilt många exempel har placerats under fem, femte, femtio osv; dessa kan alltså tjäna som mönster även för övriga räkneord.
Adverb har i allmänhet inte tagits upp som självständiga uppslagsord om de i svenskan bildas regelbundet med -t och i esperanto med -e; språkexempel, där sådana adverb ingår, bör alltså sökas under resp. adjektiv.
Ordbokstecken
( ) används
- för att ange del betydelser och synonymer till de svenska uppslagsorden;
- för att ange ord eller del av ord som kan utelämnas;
- för att ange utbytbara delar av uttryck som bara delvis är olika, t ex rött (vitt) vin ruga (blanka) vino = rött vin ruga vino, vitt vin = blanka vino.
[ ] används
- för alternativa ord och fraser, t ex ta sig ton konduti [paroli] aplombe [arogante], dvs konduti kan, om så är lämpligt, utbytas mot paroli och aplombe mot arogante;
- för att ange esperantoords konstruktion, t ex skratta ridi [åt pri, je], dvs skratta åt ngt heter ridi pri io eller ridi je io.
* betecknar litterärt ord, se ovan under Ordurval.
° betecknar ord som ej återfinns i Plena Ilustrita Vortaro, se ovan i Förordet.
Förkortningar
Märk även att suffixet -ning ibland har förkortats till n t ex fästn. = fästning, måln. = målning.
Lexikografiskt bihang
Här upptas de esperantoordstammar som inte finns registrerade i Plena llustrita Vortaro (PIV) eller dess supplement (PIVS). Om möjligt hänvisas till Cherpillod, NePiVaj Vortoj (1988) (förk. NP), där vidare källhänvisningar står att finna. Om ordstammen är bildad av internationella grekiska baser, anges detta med Gr. Om ordet bygger på ett latinskt vetenskapligt namn citeras detta, föregånget av L.
Övriga språkförkortningar: