Skrivregler och anvisningar för underlag till Esperanto-Svensk ordbok

Underlagsdokumenten till den nya Esperanto-Svensk ordbok ska göras så att både en tryckt version och en nätversion enkelt ska kunna framställas. Vid behov ska nya ord och revideringar någorlunda enkelt gå att införa i nätversionen och inför nytryckning i den tryckta versionen. För att dra nytta av Esperantos regelbundna struktur har skrivreglerna anpassats så att den tryckta versionen ska få en traditionell esperantoordboks presentationssätt. Nätversionen kommer att ha ett liknande upplägg men anpassat för nätsökning, där orden i första steget presenteras i strikt bokstavsordning och i andra steget på traditionellt sätt. På http://ordboken.esperanto.se/test/helpilo.html kan man i en prototyp söka esperantoord som börjar på bokstäver som finns preliminärt färdiga. På samma plats finns också några hjälpprogram för kontroll av skrivfel i underlagsdokumenten.

Skrivregler

Nedan listas i 16 punkter regler för underlagsdokumenten till ordboken.

1. Ett underlagsdokument görs för varje bokstav; för att göra dokumenten lättlästa och liknande en färdig ordbok kan man lämpligen ställa in hela dokumentet så att textstyckena skrivs med hängande indrag på 0,5 cm; teckensnitt och teckenstorlek ska inte användas betydelseskiljande utan dessa liksom indrag ska kunna ändras i hela dokumentet på en och samma gång.

2. Nytt textstycke inleds då ett nytt rotord (esperantoord med rotens grundbetydelse) ska skrivas; nytt textstycke kan också inledas av annat esperantoord om rotordet inte är av intresse.

3. Ord och uttryck på Esperanto skrivs med fet stil; i de fall de i nätversionen inte ska vara sökbara skrivs de i fet kursiv stil; som inte sökbara ska vara de esperantoord som står efter hänvisningstecken eller som står i förklaringar inom parentes (se reglerna 12 och 13 nedan); exempelmeningar och liknande ska inte vara sökbara och skrivs i allmänhet i fet kursiv stil.

4. Ord, uttryck och förklaringar på svenska skrivs med normal stil.

5. Om ett esperantoord har flera grammatiska funktioner anges en romersk siffra (Unicode-tecken) för varje betydelse Ⅰ, Ⅱ osv., och för tydlighetens skull i fet stil; varje grammatisk funktion behandlas som nytt rotord, dvs. skrivs med nytt textstycke; efter den romerska siffran förklaras den grammatiska funktionen inom hakparentes [rotmorfem, ändelse, prefix, suffix, bokstav, symbol etc.].

6. Ord med rotens grundbetydelse skrivs med snedstreck ”/” mellan rot och ändelse; om det är ett prefix, suffix, symbol eller liknande skrivs varken snedstreck eller ändelse.

7. Andra esperantoord som har samma rot skrivs sedan i textstycket; därvid skrivs i bokstavsordning först ord med ändelserna -a, -e, -i, -o och sedan ord med officiella suffix, därefter andra ord som börjar med roten och sist övriga ord; användningen kan exemplifieras med ordgrupper (uttryck bestående av två eller flera esperantoord och ibland hela meningar) och dessa skrivs där de logiskt bäst hör hemma dvs. oftast efter det ord som de mest hör samman med; ofta kan det vara logiskt och meningsfullt att ta hänsyn till betydelsegruppen vid placeringen av orden (enligt sifferangivelsen, se regel 8 nedan).

8. Om ett esperantoord har flera signifikant åtskilda betydelser anges en siffra för varje betydelse 1, 2, 3 osv.; siffrorna anges för tydlighetens skull i fet stil; de olika betydelserna skrivs direkt efter varandra, dvs. exempelord och exempeluttryck skrivs efter det att alla sifferangivelser med resp. betydelse skrivits; att exemplen skrivs sist är för att överskådlighet ska kunna erhållas även i nätapplikationer med begränsat presentationsutrymme.

9. För verb anges om de är transitiva eller intransitiva med [tr] resp. [intr] inom hakparentes efter ordet; om ett verb har både transitiv och intransitiv användning anges det med siffror som signifikanta åtskilda betydelser (alltså inte som skilda grammatiska funktioner).

10. En del ord märks med förkortningar inom parentes som anger tillhörighet till ämnesgrupp, exempelvis (ark) för arkaism, (bot) för botanik, (zoo) för zoologi och (myt) för mytologi, se vidare förteckning punkt 6 under anvisningar; vissa ord kan ha flera märkningar.

11. Efter esperantoordet, och i förekommande fall efter sifferangivelse och efter märkning (inom hakparentes och vanlig parentes), ges en eller flera svenska översättningar och ibland förklaringar; förklaringar som inte är direkta översättningar skrivs inom parentes.

12. För en del esperantoord kan hänvisning göras till bättre/lämpligare ord; det görs genom tecknet → (Unicode-tecknet 2192) (omgivet av mellanslag) mellan orden; det i nätversionen sökbara ordet (det första ordet) skrivs i fet stil medan hänvisningsordet (som inte är sökord här) skrivs i fet kursiv stil; i de fall då uppslagsordet bedöms vara användbart och vanligt kan svensk översättning ges, men normalt ges ingen översättning; se också punkt 8 anvisningar.

13. Hänvisning till annat esperantoord kan göras efter den svenska översättningen som förklaringstext inom parentes; om ordet är mer eller mindre likvärdigt ska det föregås av likhetstecken; om det används men är ett mindre lämpligt ska det föregås av ”äv.” (betydelse även); om ordet är närliggande men inte riktigt har samma betydelse föregås det av ”jfr” (betydelse jämför); i alla tre fallen skrivs ordet inom parentes och i fet kursiv stil; se mer detaljerad förklaring under punkt 8 anvisningar.

14. Kommatecken skrivs mellan olika översättningar och det gäller även om det följer en sifferangivelse för ny betydelsegrupp (se regel 8 ovan); mellan parenteser skrivs inget kommatecken utan endast mellanslag; semikolon skrivs om det efter sista översättningen följer ett nytt esperantoord; vid textstyckets slut skrivs varken punkt, semikolon eller kommatecken.

15. För biologiska arter, släkter, familjer osv. anges i möjligaste mån även det vetenskapliga namnet och det görs med kursiv stil inom parentes direkt efter förkortningarna (bot), (zoo), (myk) eller (bio) och före det svenska namnet; biologiska släkter, familjer osv. skrivs med stor begynnelsebokstav medan artepitetet har liten begynnelsebokstav.

16. För anatomiska och medicinska ord skrivs, då det bedöms värdefullt, den vetenskapliga termen med kursiv stil inom parentes och före det svenska namnet.

Nedan följer ett utdrag av dokumentet för bokstaven V, där användningen av flera av de ovan beskrivna reglerna framgår.

valut/o valuta; valutokurzo valutakurs, växelkurs; valutomerkato valutamarknad; dura valuto hård valuta

valv/o 1 ventil, 2 (ana) klaff, 3 (bio) musselskal (var och ett av en musslas skal); ellasa valvo utsläppsventil; redukta valvo reduceringsventil; sekuriga valvo säkerhetsventil; kaŭĉuka valvtubeto ventilgummi; valvoĉapo ventilhatt; korvalvo (ana) hjärtklaff; vejna valvo (ana) venklaff; duvalvulo (zoo) (Bivalvia) musslor (klass i stammen blötdjur)

vamp/o vamp (= vampirino)

vampir/o 1 (zoo) (Vampyrum spectrum) stor spjutnäsa (fladdermusart i Amerika), 2 (myt) vampyr (blodsugande individ i folktro), 3 blodsugare, utsugare (bildligt om person); vampirino (även i betydelsen sextilldragande kvinna (manslukerska) som lockar män till olycka)

van/a gagnlös, lönlös; vanaj penoj lönlösa ansträngningar; vane förgäves, till ingen nytta; vanaĵo gagnlös insats, lönlöst försök; vaneco gagnlöshet; vanigi [tr] omintetgöra, spoliera; vaniĝi [intr] gå i stöpet, bli förgäves

vanad/o (kem) vanadin (symbol V, grundämne med atomnummer 23)

vand/o skiljevägg, innervägg (jfr septo); vitra vando glasvägg

vanda/o (bot) (Vanda) vandasläktet (i familjen orkidéer, flera arter och hybrider vanligt förekommande i handeln)

vandal/o 1 (etn) vandal (person i historiskt germanfolk), 2 vandal (hänsynslös förstörare); vandalaĵo vandaldåd; vandalismo vandalism

vanel/o (zoo) (Vanellus) vipor (släkte i familjen brockfåglar); eŭrazia vanelo (zoo) (Vanellus vanellus) tofsvipa

Anvisningar (för överföring av data från manuskript till underlagsdokument)

Det manuskript till ordboken som Roland Lindblom har efterlämnat utgör ett beundransvärt arbete. Dock är manuskriptet arbetsmaterial och det är inte helt konsekvent i alla avseenden. Det är också till största delen skrivet för hand. Anvisningar för tolkning av manuskriptet samt en del utförligare anvisningar till skrivreglerna listas i 16 punkter nedan.

1. De bindestreck som i manuskriptet har använts dels som ersättning för ordets rot och dels för att avgränsa orddelar skrivs inte in utan hela ord skrivs; för rotordet ska snedstreck ”/” avskilja rot och ändelse; då rotordet är ett prefix, suffix eller liknande ska det anges utan snedstreck och ändelse.

2. Sifferangivelser åtskiljer olika huvudbetydelser av ett esperantoord; ibland kan dock manuskriptet ange en ny huvudbetydelse som nytt rotord; i dessa fall ska orden föras samman och åtskiljas med olika sifferangivelser; normalt ska esperantoordet endast skrivas innan första sifferangivelsen; eventuell gruppmärkning, t.ex. (bot) eller (geo), ges normalt efter respektive sifferangivelse, men kan göras före första sifferangivelsen om den gäller för alla; i de fåtal fall då ett egennamn har samma stavning som ett esperantoord skrivs egennamnet som ett nytt rotord, dvs. man skriver ”veg/o tävlingsbana (vid idrott)” och ”Vego Vega (stjärna i stjärnbilden Lyran)” som två separata textstycken.

3. Istället för manuskriptets märkning av transitiva verb med tecknen > eller >> och intransitiva verb med tecknet < skrivs [tr] för transitiva verb och [intr] för intransitiva verb, se skrivregel 9.

4. Manuskriptets märkning av zoologi med z, zo, zsl ersätts av (zoo) vid all zoologisk taxonomi; motsvarande görs i botanik där x och xsl ersätts av (bot); för svampar och lavar används (myk); för övrig biologi används (bio); i esperanto utgår namnsättningen av arter i allmänhet från släktnamnet och detta skrivs i singular medan svenska namnet ofta har pluralform; för familjer och högre används ofta pluralform även i esperanto; i slutet av dokumentet ges exempel på hur biologiska namn bör anges.

5. I den svenska översättningen i manuskriptet har ofta angetts ”att” framför verb och ”en” eller ”ett” framför substantiv, men detta är onödigt och ska inte göras.

6. På samma sätt som i Plena Ilustrita Vortaro (PIV) bör ords singularformer användas utom i de få fall då endast pluralform förekommer; folkslag (som i manuskriptet ofta ges i plural) bör skrivas i singular och märkas med förkortningen (etn) exempelvis ”zulu/o (etn) zulu” och ”sved/o (etn) svensk”; normalt behövs ingen ytterligare förklaring men man kan exempelvis också skriva ”zulu/o (etn) zulu (person i folkgrupp i södra Afrika)”.

7. I manuskriptet har inte alltid gjorts konsekvent åtskillnad mellan direkt översättning och förklaring, men det bör göras nu så att förklaring alltid skrivs inom parentes; helst bör förklaringen inte bli alltför mångordig.

8. Om uppslagsordet är mindre lämpligt kan hänvisning göras med tecknet ”→” till bättre ord, t.ex. ”vibraci/o → vibro”, se punkt 12 skrivregler; hänvisning till andra esperantoord kan också göras som förklaringstext inom parentes, dels för upplysning att det finns ett mer eller mindre likvärdigt ord med samma betydelse där ordet föregås av ”=” t.ex. ”malvarma kall (= frida)”, dels för upplysning att ordet används men kanske är mindre lämpligt där ordet föregås av ”äv.” (betydelse även) t.ex. ”unci/o (zoo) (Panthera uncia) snöleopard (äv. neĝleopardo)”, dels för upplysning om ett närliggande ord som inte riktigt betyder samma sak där ordet föregås av ”jfr” (betydelse jämför) t.ex. ”vejno (ana) ven (jfr vaskulo)”, se punkt 13 skrivregler; de ord som hänvisas till skrivs i fet kursiv stil, eftersom de inte ska vara sökbara på aktuell plats; parenteser och hänvisningsbeteckningarna →, =, äv. och jfr bör skrivas i normal stil; om man vill att ordet ska vara sökbart på aktuell plats t.ex. för att det inte kommer att stå på annan plats i ordboken (kan vara aktuellt efter hänvisningarna ”=” och ”äv.”) skrivs de i normal fet stil.

9. Märkning bestående av förkortning inom parentes som visar tillhörigheten till ämnesgrupp görs vid vissa ord dels för att bättre förstå ordet och dess användning och dels för att underlätta sökning vid senare ämnesvis kontroll; de ämnesgrupper som ska anges listas nedan varav de tre första avser ord med speciell språklig status:

· (ark) för arkaism (ålderdomligt ord)

· (neo) för ord som på esperanto brukar kallas ”neologismo”

· (nyo) för nya ord vars språkbruk inte helt har stabiliserats

· (ana) för anatomi

· (bio) för biologi som inte märkts med annan biologisk ämnesgrupp

· (bot) för namn på växter

· (etn) för etnisk grupp

· (fys) för fysik (fysikaliska begrepp, mätenheter och mätinstrument)

· (geo) för geovetenskap (naturgeografi, geologi, mineralogi, meteorologi, oceanografi etc.)

· (kem) för grundämnen och för kemiska föreningar och processer

· (mat) för matematik och statistik

· (med) för medicin inklusive sjukdomar

· (mus) för musiktermer och musikinstrument

· (myk) för namn på svampar och lavar

· (myt) för mytologi (avser utdöda religioner, folktro och liknande)

· (rel) för religion

· (spo) för sport- och idrottstermer

· (spr) för språkvetenskap (avser begrepp inom fonetik, grammatik, ortografi etc.)

· (zoo) för namn på djur

10. Även om manuskriptet i stort sett har helt korrekt information bör man vid inskrivningen göra en bedömning av om ordet behövs i ordboken och om översättningen är korrekt, men dock utan att lägga alltför mycket tid på detta; ord som man anser saknas bör man lägga till; inskrivningen i underlagsdokumenten är främsta tillfället då orden kommer att granskas eftersom senare kontroll i praktiken nog endast kommer att bli aktuell för främst fackord.

11. Vid tveksamhet bör man kontrollera hur ordet behandlas i den tryckta (nya) versionen eller i nätversionen av PIV http://www.vortaro.net/, men man ska göra det utifrån att det nu är en Esperanto-Svensk ordbok som framställs och sålunda behövs bl.a. inte alltid lika många sifferangivelser för olika betydelsegrupper; till hjälp kan man givetvis också ta andra ordböcker som t.ex. Reta Vortaro http://www.reta-vortaro.de/revo/, Esperanto-Dansk Ordbog eller Paul Nyléns Esperantisk-Svensk ordbok, men också använda sig av omvänd sökriktning i Ordbok Svenska-Esperanto http://ordboken.esperanto.se/.

12. Mycken information kan också sökas på andra ställen på internet och en värdefull källa (som visserligen måste läsas med visst omdöme) utgör Wikipedia; man kan där bl.a. där hitta vetenskapliga namn inom biologi och medicin, och att ta med de vetenskapliga biologiska namnen är värdefullt eftersom biologiska benämningar på esperanto inte helt har stabiliserats.

13. Viss försiktig gallring kan göras av med affix sammansatta Esperantoord för vilka svenska översättningen är helt självklar utifrån affixets betydelse; å andra sidan när man kommer på att det saknas esperantoord eller uttryck av värde bör man lägga till dessa.

14. Även i de fall då manuskriptet har radat upp många i stort sett likvärdiga översättningar av ett ord bör viss försiktig gallring göras; å andra sidan när man kommer på att det saknas en bra översättning bör man lägga till denna.

15. Förkortningarna bl.a., dvs., e.d., etc., fr.o.m., m.a.o., m.fl., m.m., obs., o.d., osv., s.k., t.ex., och t.o.m. ska enligt ”Myndigheternas skrivregler” från 2014 alltid kunna användas i löpande text, och det är dessa som vi bör begränsa oss till i förklaringsdelen i den svenska översättningen.

16. Den som gör underlagsdokument ska göra de förändringar som anses behövliga; denne ska också i separat dokument anteckna betydande avvikelser från PIV men också större förändringar i förhållande till manuskriptet.

Exempel på skrivning av biologiska namn

För biologiska släkten familjer och högre skriver man i förklaringen vilken taxonomisk huvudgrupp det är samt tillhörigheten till överordnad huvudgrupp.” Det svenska namnet på den överordnade huvudgruppen anges om det finns ett sådant annars det vetenskapliga namnet med kursiv stil. Exempelvis ”ze/o (bot) (Zea) majssläktet (i familjen gräs)” eller ”tarsi/o (zoo) (Tarsius) spökdjur (släkte i familjen Tarsiidae)”. Om det som i första fallet redan finns ordet släktet i släktnamnet så behöver man inte ange släkte i förklaringen. Sen kan ju anges ytterligare information om släktet om man tror att det är värdefullt. Om tillhörigheten är okänd eller omtvistad, vilket ofta gäller för bakterier och svampar, låter man bli att ge någon tillhörighet.

Då det i ett släkte finns en eller flera vanliga arter i Sverige eller annars kända arter ges dessa efter släktnamnet. Exempelvis ”tanacet/o (bot) (Tanacetum) renfanesläktet (i familjen korgblommiga växter); ordinara tanaceto (bot) (Tanacetum vulgare) renfana” Om arten saknar esperantonamn kan man skriva enligt följande exempel ”ulm/o (bot) (Ulmus) almsläktet (i familjen almväxter med bl.a. (Ulmus glabra) skogsalm och (Ulmus minor) lundalm)”. Ett annat sätt som man kan skriva på är exempelvis ”timal/o 1 (zoo) (Thymallus) (släkte i familjen laxfiskar), 2 (zoo) (Thymallus thymallus) harr”, som bör användas då det vetenskapliga artepitetet är detsamma som släktnamnet och det inte finns ett speciellt esperantonamn för arten. Men det finns också många andra fall då PIV och andra källor använder samma namn på släkte och art utan egentlig uppdelning. Ett exempel är för vanligt vete där man lämpligen bör använda liknande skrivsätt ”tritik/o 1 (bot) (Triticum) vetesläktet (i familjen gräs), 2 (bot) (Triticum aestivum) vete, brödvete”.

För artnamn anges normalt inte tillhörigheten till överordnad grupp eftersom den överordnade gruppen (släktet) redan anges i det vetenskapliga namnet. Det gäller både artnamn som står som avledda ord efter släktnamnet och artnamn som anges fristående. Även om artnamnet på esperanto inte har ett namn som baseras på släktet kan det ges där. Det gör inget att det också anges på rätt plats i bokstavsordning och alltså finns på två ställen i ordboken. I Sverige vanliga arter och annars allmänt kända arter som har esperantonamn bör anges. Så för majsexemplet under Z står ”ze/o (bot) (Zea) majssläktet (i familjen gräs); maizo (bot) (Zea mays) majs” och under M står ”maizo (bot) (Zea mays) majs”. I de fall man tror det är speciellt värdefullt kan man sen i förklaringstext ange ytterligare information om arten.